Det säger Andreas Lundqvist som riktat in sin forskning på att hitta en immunterapi mot aggressiv sköldkörtelcancer.
Andreas Lundqvist, forskargruppchef och docent vid Karolinska Institutet har sedan början av 2000-talet arbetat med att utveckla terapi som syftar till att förstärka immunförsvaret mot cancer. I det här fallet baseras immunterapin på behandling med en viss typ av vita blodkroppar, så kallade NK-celler. Förkortningen står för Natural Killer, på svenska kallas de för mördarceller.
– Vi arbetar med tumörimmunologi och försöker aktivera kroppens immunförsvar att attackera cancern. Eftersom det går att applicera den forskning vi håller på med på en rad olika tumörtyper, har vi ett flertal pågående projekt. Det vi kommit längst med handlar om ATC, anaplastisk sköldkörtelcancer.
ATC är en av de mest aggressiva cancerformerna med en överlevnad på bara 3-6 månader efter diagnos och en dödlighet på över 90 procent.
– Vid anaplastisk sköldkörtelcancer hakar cellerna upp sig i ett omoget stadium och delar sig mycket snabbt. I dag får drabbade patienter strålbehandling, men det handlar mer om att lindra smärta under den tid som är kvar. Det finns ett stort och angeläget behov av nya behandlingsmetoder, konstaterar Andreas Lundqvist.
Forskning handlar till största delen av hårt metodiskt arbete. Ibland gäller det också att ha en gnutta tur.
– Just det här projektet startade lite av en slump. En av mina dåvarande doktorander kom till mig för cirka tre år sedan och berättade att han kunde få tag i tumörcellinjer från sköldkörtlar via sin pappa som är huvud-hals kirurg i Lund. Jag höll ut ett halvår och sa ”nej, fokusera på dina befintliga projekt, starta inget nytt!” Men han var ihärdig och till slut sa jag att han i så fall fick söka egna forskningsanslag, vilket han gjorde och fick! Så vi satte upp de här cellinjerna i våra modellsystem och insåg att de var mycket intressanta ur ett immunologiskt perspektiv.
Laboratorieförsök visade sig att tumörcellerna var extremt känsliga för NK-cellernas dödliga påverkan.
– Den framgången fick oss att gå vidare och försöka hitta bakomliggande mekanismer. När vi lämnade provrörsmiljön stötte vi på patrull, men efter några bakslag lyckades vi komma tillbaka på banan och har nu lyckats kartlägga varför det inte fungerade. Så nu går vi tillbaka och ser hur metoden fungerar på verkliga tumörer och hur vi kan göra mördarcellerna mer potenta, så att de verkligen fungerar när vi injicerar dem.
Forskningen har lett fram till en del kliniska resultat och gruppen arbetar nu för att kunna sätta upp en studie och börja behandla riktiga patienter.
– Tack och lov är det en ovanlig tumör, i Sverige är det cirka 30 personer om året som drabbas. För oss innebär det dock att tumören är svår att få tag på. Därför har vi knutit till oss forskarteam i Göteborg och Lund som ska hjälpa oss med studien, berättar Andreas Lundqvist.
– Om vi kan bidra till att förlänga patienternas liv så har vi gjort något stort. Det som driver mig är nyfikenheten, vetgirigheten och patienten. Att arbeta med translationell forskning innebär att man ser hela kedjan, från petriskål till patient. Det vi hittar i provröret dag ett kan på sikt faktiskt användas för att göra livet lättare för människor med cancer.
Text: Anette Bodinger, Foto: Håkan Flank, Årsredovisning 2014