Vill skingra gråzonen inom cancerdiagnostiken
Prostatacancer är ofta en långsamt växande sjukdom. I många fall behövs ingen behandling, problemet är att det inte säkert går att veta vilka patienter som kan avvakta och vilka som bör behandlas direkt.
– Det här dilemmat, berättar Olof Akre, professor i cancerkirurgi vid Karolinska Institutet och urolog vid Karolinska Universitetssjukhuset, ger ofta upphov till en brydsam diskussion. Att risken för att dö är så låg och ligger så långt fram i tiden, gör att avvägningen blir svår.
Därför handlar ett av Olof Akres forskningsspår om att hitta prognostiska markörer som kan ge behandlande läkare information om hur allvarlig en prostatacancer är.
– Vi har tillgång till en biobank med gamla biopsier som vi analyserar och diagnostiserar på nytt med modern teknik. Syftet är att se om det vi kommer fram till stämmer med dåtidens diagnos.
Nya markörer
Även RNA, som är viktiga för tillverkningen av proteiner och kan säga mycket om vad som pågår i cancercellen, studeras i de nygamla tumörproverna. Under resans gång har också AI dykt upp som en möjlighet i sammanhanget.
– Merparten av all prognostisk bedömning görs av patologer. Men det kan finnas bildinformation i de stora datamängderna som är svåra att uppfatta. Därför gör vi även AI-undersökningar av alla biopsikontroller i syfte att försöka hitta mönster som inte kan fångas upp av det mänskliga ögat, säger Olof Akre.
Det övergripande målet är att få fram både AI- och RNA-markörer och i förlängningen bygga ett prognostiskt spår utifrån den informationen.
– Siktet är inställt på att kunna ge patienter med en tidigt upptäckt prostatacancer träffsäkrare prognoser och bättre underbyggda råd i diskussionen om att behandla sjukdomen eller inte. Det skulle vara en stor hjälp i den provocerande situation där vi idag till stor del tvingas gissa vad som är bäst för våra patienter.
Jämförande studie
Ett annat forskningsspår är inriktat på patienter med avancerad prostatacancer. Där råder det inget tvivel om att sjukdomen måste behandlas, däremot är det inte solklart vilken behandling som är mest effektiv.
– Vi studerar om kirurgi, med efterföljande strålning vid behov, ger patienterna en bättre prognos och livskvalitet än den idag vedertagna standardbehandlingen med strålning och hormonbehandling, förklarar Olof Akre.
Till saken hör att strålbehandling har en rad olika biverkningsmönster som kan påverka patienten negativt livet ut.
– Det är omöjligt att avgöra vad som är balansen mellan nytta och risk om man inte gör en randomiserad studie och mäter både överlevnad och livskvalitet, vilket vi nu gör.
Nordiskt samarbete
Totalt ska 1200 män från hela Norden randomiseras till endera behandlingen.
– Efter tio års arbete har vi nu randomiserat 1050 patienter. Det har varit en lång väg, men snart kan vi börja jämföra grupperna och i slutänden få vetenskapligt stöd för vilken behandling som är mest effektiv vid spridd prostatacancer: strålning och hormonbehandling eller kirurgi. Till syvende och sist är det patienterna som får bära bristerna i kunskapsläget, eftersom vi läkare inte med säkerhet kan säga vad som är bäst. Förhoppningsvis ska resultatet av den här studien ändra på det.
Framtid
Målet för framtiden är att prostatacancer ska bli en kronisk sjukdom som patienter kan leva med under lång tid och med god livskvalitet.
– Jag föreställer mig att vi inom tio år har utvecklat behandlingsmetoder som kan skjuta upp död i sjukdomen helt och hållet. Samtidigt hoppas jag på en mer jämlik vård där patienter över hela landet får tillgång till modern diagnostik så att vi läkare kan ge säkra svar om vilken behandling som passar bäst för varje enskild patient.
Text: Anette Bodinger Larsson.