Träning – en del av framtidens cancerbehandling?
Att träning är bra för hälsan är knappast någon nyhet. Studier har visat att personer som rör på sig regelbundet löper lägre risk att utveckla bröstcancer vilket sannolikt hänger ihop med en sundare livsstil, starkare immunförsvar och bättre hormonbalans. Men Jana de Boniface, bröstcancerkirurg vid Capio S:t Görans sjukhus och professor vid Karolinska Institutet, och hennes forskarkollegor vill gå längre än så. Genom den internationella Neo-ACT-studien undersöker de om träning också kan förbättra effekten av själva behandlingen.
– Det har tidigare visats att patienter som tränar under pågående kemoterapi mår bättre, tolererar behandlingen bättre och får färre biverkningar. Men det mest spännande är att vi har sett indikationer på att själva tumören krymper mer hos dem som tränar jämfört med dem som inte gör det.
Hypotesen bygger på att fysisk aktivitet stimulerar immunförsvaret, förbättrar blodcirkulationen och därmed underlättar för cellgifterna att nå tumören. Tanken är att detta samspel ökar chansen att tumören försvinner helt under en preoperativ cellgiftsbehandling vilket i sig kan ge bättre prognos och kan leda till mindre omfattande kirurgi.
Samarbete
– Det hela började med en diskussion med professor Yvonne Wengström för några år sedan. Vi spekulerade i om träning under behandling före operationen kunde förstärka effekten av cellgifterna. Det var så idén till studien föddes.
Studien riktar sig till patienter som får så kallad neoadjuvant behandling, det vill säga cellgifter före operation. Hälften av deltagarna tränar med hjälp av ett app-baserat program, förinspelade träningsfilmer och online ledarledd träning parallellt med behandlingen medan andra hälften får standardråd.
– Om resultaten visar att fler i träningsgruppen än i standardgruppen är helt tumörfria vid operationen måste vi börja se träning som en kompletterande onkologisk behandling och inte bara som ett livsstilsråd, säger Jana de Boniface.
Träningen sker i hemmet, anpassad efter dagsform.
– Många patienter uppskattar möjligheten att själva kunna påverka sin behandling. Den klassiska frågan från en cancerpatient är: vad kan jag göra själv? Här har vi kanske äntligen ett konkret svar, säger hon.
Stort intresse
Studien har väckt stort internationellt intresse. Cancercentrum i bland annat Finland, USA, Australien, Tyskland, Skottland och Irland har anslutit sig, vilket ökar både tempot och tyngden i forskningen. Sedan 2021 har cirka 420 patienter inkluderats. Målet är 719 deltagare, ett mål som nu ser ut att kunna nås snabbare tack vare det internationella stödet. Studien undersöker också andra möjliga effekter av träning, till exempel om fysisk aktivitet kan skydda mot hjärntrötthet som är ett vanligt och svårbehandlat symtom efter cancerbehandling.
– Vi mäter patienternas kognition före och efter behandlingen, vilket aldrig tidigare gjorts i samband med träning vid bröstcancer. Det finns ett stort behov av att förstå hur vi kan hjälpa patienter att återhämta sig även mentalt, säger Jana de Boniface.
Om fem år hoppas hon att träningsrecept blir lika självklara som cellgifter eller kirurgi.
– Vi är inte där än, men om vår hypotes stämmer så kommer det att förändra hur vi ser på cancerbehandling. Då måste fysisk träning skrivas in i riktlinjerna som en medicinsk, verkningsfull del av den onkologiska behandlingen.
Text: Anette Bodinger Larsson.
Foto: Gustav Anestam.