Hej!
Jag är en 16 tjej som är väääldigt orolig för att jag har cancer. Jag har nu haft huvudvärk i ca 2 månader varje dag, men som läkarna har bedömt som spänningshuvudvärk. Jag har varit livrädd för att det ska vara en hjärntumör och jag har läst att dom ofta uppkommer pga en annan cancer som har spridit sig. Och nu kom jag på att jag har massor av knölar i ljumskarna och på halsen. Och dom har jag haft så länge jag kan minnas. Vi sökte vård för det när jag var i 10 års åldern och dom sa bara att det var senknutor. men jag har också stora lymfkörtlar under hakan typ, mot halsen, och det har jag med haft ganska så länge, några år typ. Men jag tänker om det hade vart cancer så hade jag väl inte mått så bra? speciellt inte om jag har haft det i flera år? jag mår som jag alltid gjort förutom huvudvärken då, är kanske lite tröttare men inget annat som jag märkt. Jag vill inte heller gå till vårdcentralen igen pga att kolla upp det igen för jag har varit där 3 gånger sen mars. Jag känner alltid något varje dag, antingen yrsel, någon sorts overklighet, lite avdomningar här&var, har även ryckningar i mina muskler ganska ofta, och sen huvudvärken då. det gör att jag helst vill stanna hemma, för jag vill inte att något ska hända när jag är iväg. Ingen tror på mig när jag säger vad jag känner. Alla i min omgivning tycker att jag är hypokondrisk och tar inte mig & mina symtom på allvar. Men om man är hypokondriker borde man ju vara rädd för döden? Jag var livrädd först, men desto mer jag tänker på det tänker jag bara att det kanske vore skönt att slippa känna såhär varje dag. Det hindrar mig från att njuta av livet medans man faktiskt är här.
Mvh en väldigt nojjig och kanske hypokondrisk 16 åring.