– De problem som finns i kliniken kan vi ta vidare till forskningen och sedan tillbaka. Så det här är inte bara translationell forskning utan en båge där de båda områdea korsbefruktar varandra, säger Katalin Dobra, överläkare och universitetslektor i molekylär patologi vid Karolinska Institutet Huddinge.
Katalin Dobra arbetar med lungcytologi och med att försöka hitta prediktiva markörer som visar vilka särskilda kännetecken som utmärker en tumör i lungorna.
– Det hela går ut på att försöka matcha behandlingen med tumörens egenskaper. I forskningen arbetar vi med att förstå mekanismerna bakom tumören och vad som driver den framåt. I nästa steg försöker vi sedan matcha behandlingen till denna förutsättning.
Katalin Dobra och hennes forskargrupp är särskilt intresserade av malignt mesoteliom, en ovanlig form av cancer som drabbar personer som har exponerats för asbest. Ofta visar sig sjukdomen först genom bildning av en så kallad pleuravätska i lungsäcken.
– Vi kan med denna vätska ställa diagnosen i cirka 2/3 av patienterna, medan resterande patienter får genomgå påfrestande och kostsamma undersökningar. Om mesoteliom upptäcks i ett mycket tidigt stadium, kan den nämligen vara botbar.
Problemet är att sjukdomen ofta upptäcks för sent.
– Osäker diagnostik och resistens mot cytostatika är två mycket allvarliga hinder för en framgångsrik behandling, förklarar Katalin Dobra.
Att kunna ställa diagnosen i ett tidigt stadium är därför ett viktigt mål.
– Just lungcancer och mesoteliom har en tendens att visa symtom mycket sent i förloppet och det är ofta svårt att kunna angripa tumörerna eftersom de är särskilt behandlingsresistenta. Att kunna ställa en tidig diagnos och angripa tumören i ett tidigt skede har därför stor betydelse för en framgångsrik behandling.
I Katalin Dobras labb används både proteomik och molekylära analyser för att identifiera ämnen som är typiska för metastatisk lungcancer och mesoteliom och bildas tidigt i utvecklingen av sjukdomen.
– Om de också kan påvisas i blodprov skulle det vara möjligt att diagnostisera mesoteliom ännu tidigare. Vi testar nu det diagnostiska värdet av dessa nya biomarkörer och utarbetar även ett test där man kan bestämma vilka cellgifter som har bäst effekt på tumörcellerna i provrör. Genom att karakterisera tumörcellerna, och använda markörer för att förutse deras känslighet, hoppas vi kunna identifiera de patienter som har bäst nytta av en specifik behandling och kunna erbjuda dem den mest effektiva kombinationen av cytostatika.
Forskningen visar att det är högst individuellt hur tumörerna svarar på olika droger.
– Dagens behandling bygger oftast på redan fastslagna behandlingsprinciper som inte matchar mot ett individuellt reaktionsmönster. Vår yttersta målsättning skulle vara att kunna ge vägledning vid behandling
så att man kan ge den enskilde patienten den mest passande behandlingen för just honom eller henne utifrån tumörens egenskaper och reaktionsmönster. Det är en ganska komplex process men väldigt spännande. Den kliniska applikationen är alltid den viktiga, men grundläggande förståelse av tumörens egenskaper kan man inte bortse ifrån. Därför korsbefruktar dessa två områden varandra, säger Katalin Dobra.
Inom tio år hoppas Katalin Dobra att kunna behandla patienter grundat på den testmetod man nu arbetar med att utveckla.
– Då kan vi lägga fram en kombination av olika droger som lämpar sig bäst just för den aktuella, enskilda patientens behandling. Men redan vägen dit kan innebära stora förbättringar i överlevnaden av patienter, framför allt genom att kunna ställa diagnosen tidigare. Här har vi redan verktyg för att kunna förfina metoden så att den blir pålitlig och så småningom kan slussas in i klinisk praxis.
Text: Anette Bodinger, Foto: Håkan Flank, Årsredovisning 2014