15 år senare står man inför att inleda en fas 2-studie där substansen ska testas på patienter med avancerad äggstockscancer.
Cancer är en sjukdom med många ansikten, samma typ av sjukdom kan se olika ut hos olika individer. En behandling som fungerar bra för vissa patienter, kan fungera sämre hos andra. Därför finns ett stort behov av att hitta nya och mer effektiva substanser som kan användas utöver eller i kombination med redan etablerade cancerbehandlingar. Klas Wiman och hans forskarlag har riktat in sin forskning på att angripa sjukdomen med hjälp av celldöd genom att normalisera p53 som är en s.k. tumörsuppressor.
– p53 är ett protein som normalt arbetar för att hindra vanliga celler att utvecklas till cancerceller. Om en normal cell börjar utveckla sig i riktning mot att bli en cancercell aktiveras p53 och sätter igång cellens självmordsprogram, apoptos. Men i ungefär hälften av alla tumörer är p53 muterat och fungerar inte normalt vilket gör att cancercellerna kan växa ohämmat. Vi har utvecklat en substans som får muterat p53 att fungera igen så att cancercellerna kan elimineras.
Vägen från upptäckt fram till ett färdigt läkemedel är lång. Det är mycket som måste falla på plats för att en intressant molekyl ska ta sig ända fram till apotekshyllorna.
– För oss har det tagit 15 år att komma fram till en fas 2-studie. Det låter som en lång tid men jag tror inte den är onormalt lång i sammanhanget. De gångna åren har vi ägnat åt att ta vår substans APR-246 genom hela den prekliniska utvecklingen i samarbete med företaget Aprea AB, med allt vad det innebär av förädling, kunskapsutveckling, tester och dokumentation. För drygt två år sedan avslutades en fas 1-studie vars resultat lagt grunden till den kliniska fas 2-studie vi nu står inför, berättar Klas Wiman.
Den förestående studien är inriktad på kvinnor med äggstockscancer, en cancerform där tumörerna ofta har en p53-mutation.
– Vi hoppas förstås att APR-246 kommer att ha effekt på tumörsjukdomen. Även en begränsad effekt med längre överlevnad efter diagnos kan ha stor betydelse med tanke på den svåra situation som dessa patienter har. Förhoppningsvis ska denna prövning leda vidare till en klinisk fas 3-studie och så småningom till ett nytt läkemedel. Men där är vi inte än.
Att ta en upptäckt från laboratorium till klinik är som sagt en svår process. Att just det här projektet kommit så långt beror på en rad olika faktorer.
– p53 är ett väldigt spännande område att arbeta inom. Eftersom genen är involverad i så många olika former av cancer har vår forskning rönt ett stort intresse. Vi har redan från början fått anslag från bland annat Radiumhemmets Forskningsfonder som gjort att vi kunnat driva projektet vidare. Ett annat viktigt stöd har kommit från Karolinska institutets innovationssystem KIAB, som hjälpt oss att bilda bolaget Aprea AB och kommersialisera vår upptäckt.
Projektet har under senare år utvecklats i två parallella spår.
– Det ena har varit vår akademiska forskning som drivits med hjälp av anslag, och samtidigt har vårt bolag drivit den kliniska utvecklingen. Det är två parallella spår som hela tiden befruktat varandra. Jag tror att det är en viktig förutsättning för att en molekyl ska kunna ta sig hela vägen fram till ett färdigt läkemedel.
Text: Anette Bodinger, Foto: Håkan Flank, Tematidning 2014