Immunotherapy of Cancer Conference

Kongressen Immunotherapy of Cancer Conference den 12-14 mars 2014 i München var den första immunoterapeutiska konferensen inom ramen för ECCO. Fokus för konferensen var preklinisk och klinisk forskning inom immunterapi mot maligna sjukdomar, såväl solida tumörer som hematologiska maligniteter. Initialt sammanfattades var området cancerimmunolog står idag, exempelvis möjligheter att kombinera immun- och kemoterapi samt targets i molekylära pathways. Vi ser idag att vissa patienter som behandlats med immunterapi, ex CTLA-4 blockerare vid generaliserat malignt melanom kan bli långtidsöverlevare. Målet framöver är att men kombinationsbehandlingar ”lyfta kurvan” ännu högre så att fler kan leva längre. Möjliga sätt att vända immunsystemet mot tumören som togs upp var monoklonala antikroppar, vacciner, adaptiv T-cells terapi och immunmodulerare ( cytokiner, anti-CTLA-4, anti-PD-1 m.fl.) Lovande data för monoklonala antikroppar riktade mot CD40 och CD 20 (obinutuzumab) samt BiTE antikroppar presenterades. Avseende immunmodulerare belystes möjligheter och svårigheter kring att antingen hämma tumörinducerad immunsuppression alternativt stimulera immunsvaret mot tumören. Kombinatiner av att ta bort ”bromsen” på immunsystemet, att hämma negativ feed-back på T-cellerna, stimulera innate immunitet och att switcha på adaptiv immunitet diskuterades. Flera sätt att kombinera targeted therapies ansågs tänkbara men någon konsensus vilken väg som torde vara mest effektiv fattades ej. Prekliniska och kliniska data för targeted therapies för CTLA-4 och PD-1 presenterades vid flera tillfällen. Kliniska data främst från studier avseende malignt melanom och njurcancer, vilka ingav hopp men också belyste nya typer av biverkningar som skiljer sig avsevärt från de som orsakas av kemoterapi. PD-1 som ett potentiellt lovande adjuvans till cancervacciner presenterades. CAR-T cells är oerhört lovande inom KLL där CD19 är ett ”dröm-antigen” men det är svårt att finna ett motsvarande antigen inom solida tumörer som uttrycks på alla tumörceller och ej på normala celler. Inom solida tumörer finns stor heterogenicitet och om antigenet uttrycks på normala celler kan ödesdigra off-target toxicitetsproblem uppstå. Prediktiva biomarkörer såsom märginfiltrerande/tumörinfiltrerande lymfocyter och samt inflammation i tumör och suppresiva faktorer såsom nivåer av regulatoriska T-celler belystes. Skillnaderna mellan olika patienter kan bero på faktorer hos individen, tumören eller i micromiljön. Inflammation i sig torde vara en prediktiv markör för respons vid immunbehandling. Svårigheterna att monitorera immunterapi och att utvärdera behandlingsresultat då de kriterier man vanligtvis använder vid kemoterapi inte lämpar sig lika bra vid immunterapi diskuterades. Kongressen knöt ihop prekliniska och kliniska forskningsresultat därigenom gavs inspiration till nya translationella projekt. Diskussioner kring nya markörer och möjligheter att utvärdera immunologis terapi är något vi rent konkret tar med oss hem för att eventuellt implementera i våra egna studier.