Den 28-30:e september 2016 hade European Society of Coloproctology sin årliga kongress. I år var kongressen i Milano, Italien.
Mötet behandlade många olika aspekter av kolorektalkirurgi. Mitt huvudsakliga fokus var kolorektalcancer, då detta är mitt kliniska och forskningsmässiga område, men jag deltog även i alla andra delar av kongressen. Programmet innefattade keynote föreläsningar, symposier, videosessioner och forskningssessioner.
Under en session om stomier visade man att en viktig faktor för att undvika stomiproblem är att selektera rätt patienter för stomi. Man diskuterade experimentella metoder såsom att anlägga en ”spökstomi”, dvs dra upp en tarmslynga mot främre bukväggen men inte dra ut den som stomi. I händelse av anastomosläckage ska man enkelt kunna dra ut stomitarmen och öppna den som stomi, annars slipper patienten stomi. Detta är dock ännu en experimentell metod. Även analtub – ett rör man har i anus medan anastomosen läker- är en experimentell metod som diskuterades. Man presenterade data, bl.a. från Sverige, som tyder på att tidig stominedläggning, inom ett par veckor från primäroperationen, är en säker metod.
Beträffande cancer presenterades data från flera håll som understryker vikten av att åstadkomma en säker kirurgisk resektionsmarginal vid operation av såväl primär som recidiverande kolorektalcancer. På senare år har man i ökande omfattning noterat komplett respons efter neoadjuvant behandling av rektalcancer. Flera centra visar patientserier där man konstaterar att det är en säker metod att vid klinisk och radiologisk komplett respons undvika resektionskirurgi på väl selekterade patienter och istället följa dessa i ett intensivt övervakningsprogram. Sverige har utarbetat ett nationellt sådant program och kontinuerlig kontakt med Europeiska centra pågår för att minimera riskerna för denna patientgrupp.
Ett populärt och återkommande tema under kongressen var en förhållandevis ny operationsmetod vid rektalcancer där man utför en del av operationen nerifrån/inifrån rektums insida, så kallad taTME – transanal Total Mesorektal Excision. Det förefaller vara en onkologiskt säker metod om den utförs på rätt sätt. Man måste dock notera vissa risker som är specifika för denna metod och nya jämfört med standardkirurgi. I vad mån taTME kommer ge bättre eller sämre funktion för patienten efter operation återstår att visa.
Jag presenterade min studie ”Accuracy of preoperative T and N staging in colon cancer – A national population-based study”. Studien blev väl mottagen och illustrerar svårigheten med att införa en avancerad metod, såsom datortomografisk stadieindelning av koloncancer, i en hel population utan föregående riktade utbildningsinsatser. Man får då inte så bra resultat som man kan se vid dedikerade centra som specifikt intresserat sig för undersökningsmetoden.
En oväntad föreläsning utgjordes av ”Neuropelveology”, vilken hölls av Dr.Marc Possover, professor och chef på Possover International Medical Center i Zürich samt President i International Society of Neuropelveology. Dr.Possover har dedikerat sin verksamhet åt patologi i bäckeninnervationen. Man arbetar med att förbättra nervfunktionen i bäckenet bl.a. genom avancerade laparoskopiska neuro-funktionella operationer. Metodiken var en total nyhet för många närvarande kolorektalkirurger och föreföll bitvis närmast av science fiction-karaktär. Vi var många som upplevde att vi behöver lära oss mer om detta ämne för att kunna bedöma vetenskapligheten i denna verksamhet.
Dr.Olivier Glehen från Lyon hade en överskådlig och fin presentation av cytoreduktiv kirurgi och HIPEC (hyperterm intraperitoneal cytostatika) vid peritoneala metastaser av kolorektalcancer. Beträffande denna mycket avancerade behandlingsmetod finns ett starkt internationellt nätverk och samarbete mellan Sverige och Europa och USA och kontinuerlig diskussion om indikationer och behandlingsstrategier pågår.
Ett par sessioner handlade om möjligheterna att förebygga/undvika anastomosläckage vid kolorektalkirurgi. Dessa sammanfattade såväl riskfaktorer för läckage som gav råd kring handläggning av läckage när det uppstått. Det är väl känt att anastomosläckage efter operation för rektalcancer ger en sämre rektal funktion på lång sikt varför det är önskvärt att undvika. En session behandlade också specifikt de funktionella besvär som är vanliga att patienter får efter behandling för rektalcancer och vad man bör göra dels för att undvika dessa problem men också vad vi behöver göra för att minimera problemen efter att de uppstått. Avseende detta etablerade jag under mötet kontakt med en grupp i Århus i Danmark. Detta kan leda till ett potentiellt fruktbart samarbete mellan Karolinska och Århus, där vi var och en för sig påbörjat arbete för att åstadkomma en bättre rehabilitering efter bäckencancer. Förhoppningsvis kan samarbetet optimera utvecklingen i både Danmark och Sverige.
Sammanfattningsvis var det en givande och trevlig kongress där jag lärde mig en del helt nytt, konstaterade att Sverige ligger väl framme vad gäller många saker inom kolorektalkirurgi. Jag gavs också möjlighet att etablera ett potentiellt fruktbart samarbete med Århus. Jag vill härmed tacka Radiumhemmets forskningsfonder för att de givit mig möjlighet att delta i denna kongress.