Årets ESTRO konferens var placerad i Barcelona den 24-28 april. 5000 konferensdeltagare från hela världen var representerade. Konferenslokalerna var, precis som för ESTRO-konferensen 2012, den välorganiserade CCIB anläggningen. Konferensen var indelad i en precoursedel (24 april) följt av fyra fullspäckade konferensdagar.
Den fysikinriktade precoursen gick under titeln ”4D Radiotherapy – from 4D-imaging to 4D-dose delivery and verification” och riktade in sig på att gå från strålbehandling i 3D till att inkludera tidsaspekten och därmed förflytta sig till 4D-behandlingar. Kursen hade en tydlig uppdelning mellan bildgivande 4D-tekniker (CT, PET och MRI), bildbehandling av respektive teknik, dosplanering i 4D samt att behandla patienter i 4D. Till detta lades ett kliniskt perspektiv presenterat av onkologer för att understryka vikten av att ta hänsyn till framförallt organ- och tumörrörelse. Som helhet var kursen väl genomförd och en bra överblick gavs av de olika momenten som krävs för att genomföra 4D-behandlingar. Kursen uttryckte även tydligt att flera av dessa moment, som tracking av tumören och 4D-MRI, är i forsknings- och utvecklingsstadiet och kommer att ta tid att få ut i klinisk praktik. En viktig aspekt som lyftes fram var även att 4D-behandlingar kräver mycket resurser vilket gör att selektionen av patienter blir viktig eftersom långt ifrån alla patienter/diagnoser kommer att ha en stor vinning av 4D-behandlingar.
Konferensen var indelad i fyra huvudinriktningar – fysik, behandlingspersonal, brachyterapi och kliniska frågeställningar. Som sjukhusfysiker och numera även doktorand inom medicinsk strålningsfysik var det naturliga valet att följa den fysikinriktade delen. Varje morgon startade med en ”teaching lecture” där intressanta ämnen som diagnostiska metoder för att förutsäga biverkningar och tumörkontroll, radiobiologi för partikelterapi, detektorer och Monte Carlo metoder inom strålterapi avverkades. Radiobiologin för partikelterapin var särskilt intressant eftersom det är ett mycket aktuellt ämne i Sverige och världen. Hur man ska ta hänsyn till den varierade radiobiologiska effekten (RBE) som finns för protoner och tyngre joner är även ett ämne som på ett eller annat sätt planeras att inkluderas i mina doktorandstudier. Detta är av särskild vikt vid jämförelsen mellan dosplaner mellan fotoner och protoner som snart kommer att bli verklighet i Sverige i och med Skandionkliniken. Inget revolutionerande presenterades visserligen gällande exempelvis RBE, men en bra överblick gavs.
Övriga delen av konferensen var uppdelad i symposiums, framlyfta abstracts, debatter etc. Flertalet av sessionerna om protoner handlade om hur man ska hantera osäkerheterna vid behandlingarna, framförallt osäkerheten i hur djupt protonerna når. Dessa föreläsningar var starkt kopplade till den poster som jag presenterade under konferensen på ämnen om robustheten för tre parameteriseringar av CT-kalibreringen inom protonterapi. Posterpresentationen gjordes i en grupp om ca 25 åhörare där jag talade om vårt arbete i 6 min följt av 4 min frågor/diskussion. Alla dessa tillfällen att få möjligheten att presentera och delta i vetenskapliga diskussioner är av vikt och en stor anledning till att jag nu har påbörjat mina forskarstudier.
Förutom protoner handlade flertalet sessioner om hypofraktionering, dvs. högre fraktionsdoser och färre antal behandlingar. Såväl dess biologiska rationalitet i olika sammanhang, goda kliniska resultat som tekniska innovationer på ämnet presenterades. Detta ämne är alltid av särskilt intresse eftersom dess ursprung i mångt och mycket är kopplat till Karolinska i och med Gammakniven och SBRT. Dessutom kommer fraktioneringsmönstret vara en av delarna som kommer att vara inkluderat i mina forskarstudier. Generellt presenterades en positiv syn på hypofraktionering med tanke på tekniska möjligheter, goda kliniska resultat, socioekonomiska fördelar och i vissa fall ökade radiobiologiska effekter på tumören. Beaktning ska dock alltid tas till hur höga fraktionsdoser som tolereras av normalvävnaden samt att risken att inte nå den önskade tumördosen kan öka pga. av att en ”missad” fraktion får större effekt ju färre fraktioner behandlingen består av. Åtminstone en föreläsning fokuserade på riskerna för normalvävnad vid hypofraktionering. Den möttes dock av en del kritik bl.a. eftersom den byggde på gamla resultat utan dagens teknik som 3D dosplanering, bildtagning etc. Denna typ av diskussioner är intressanta att följa eftersom den visar att även fast det råder en mycket stor konsensus inom detta område finns det fortfarande delar som man ska behandla med försiktighet.
Precis som förväntat var denna ESTRO-konferens en givande konferens med en uppsjö av intressanta föreläsningar, diskussioner och möten som jag kommer att ta med mig i mina nyligen påbörjade forskarstudier. Till sist vill jag understryka att jag är tacksam för det finansiella stödet jag erhöll från Er som möjliggjorde denna resa. Det är verkligen en erfarenhet som jag inte skulle vilja vara utan. Tack!