Magnus Nilsson, chef för forsknings och utbildning vid Tema Cancer, sitter i en kontorsstol framför på sin arbetsplats.

Kampen mot cancer kräver stabil finansiering

Svensk cancerforskning vilar i hög grad på extern finansiering från statliga finansiärer och privata stiftelser. Det är en modell som driver kvalitet men även kan skapa osäkerhet och risker för framtidens forskare.

Det svenska forskningssystemet är till stora delar uppbyggt kring extern finansiering. Tidigare gick statliga medel direkt till universitetens forskningsinfrastruktur, idag går resurserna i stället via konkurrensutsatta anslag från aktörer som Vetenskapsrådet, Vinnova och Formas.

– Tanken är att de bästa projekten ska få pengarna, vilket sporrar till kvalitet. Men det innebär också en stor otrygghet för forskarna, säger Magnus Nilsson, chef för forskning och utbildning (FoU) vid Tema Cancer på Karolinska Universitetssjukhuset.

Han påpekar att universitetens basanslag, den grundläggande statliga finansieringen som lärosätena får för sin verksamhet, är ganska svaga. Det innebär att en stor del av de externa medlen går till att täcka indirekta kostnader, pengar som egentligen borde gå direkt till forskningen.

Viktiga stiftelser

Cancerforskningen i Sverige är i hög utsträckning beroende av stöd från stiftelser som Radiumhemmets Forskningsfonder, Cancerfonden och Sjöbergsstiftelsen. Men systemet har sina baksidor. Projekt som ger snabba, publicerbara resultat premieras medan långsiktig, osäker men potentiellt banbrytande forskning riskerar att hamna i skymundan.

– Forskare kan tvingas anpassa sina idéer efter vad som är i ropet snarare än att följa de svåraste och viktigaste vetenskapliga spåren, säger Magnus Nilsson, som konstaterar att yngre forskare är särskilt utsatta. Eftersom det ofta är svårt att få egen finansiering inleder många sin karriär i etablerade forskargrupper vilket ibland kan göra det svårare att utveckla självständiga idéer.

– Jag hoppas att vi i framtiden får se fler riktade satsningar på yngre forskare som håller på att etablera sig.

Avslutningsvis lyfter han behovet av att stärka universitetens basanslag.

– Det är inte hållbart att forskare måste dra in sin egen lön genom externa medel. Det skapar osäkerhet, hämmar risktagande och riskerar i längden att bromsa den vetenskapliga utvecklingen, något vi inte har råd med i kampen mot cancer.

Text: Anette Bodinger Larsson.
Foto: Gustav Anestam.

Radiumhemmets Forskningsfonder stärker svensk cancerforskning både genom stöd till forskningsprojekt och genom till exempel långsiktiga satsningar på akademiska tjänster. Bland annat finansierar vi tillsammans med Karolinska Institutet sex nya professurer inom cancerområdet och har initierat en sjunde som nu är under inrättande. Vårt stöd till professurerna kvarstår så länge respektive innehavare kvarstår i tjänsten.

Läs om den senast inrättade professuren och om satsningen:
Ny professur i tumörpatologi